ETT BORTSPRUNGET BARN
Det finns nog inte mycket som är värre än detta,
att man inte hittar sitt barn. Jesus var visserligen tolv år gammal
och hela släkten var med den påsken när han var med sina
föräldrar till Jerusalem. Det var troligtvis inte första
gången han följt med sina föräldrar till Jerusalem
vid påskhögtiden. Man brukade vänja sina barn vid denna
högtid för vid tretton års ålder var det krav att
en judisk gosse skulle fira högtiden i Jerusalem. Så Maria och
Josef var väl inte så bekymrade om att de inte såg till
Jesus, han var väl bland släktingar. Men på hemresan såg
de inte heller till honom och ingen i släkten verkade ha gjort det
heller. Då blev de oroliga och återvände. Nu hade de ett
bortsprunget barn, de måste ha letat överallt och inte förrän
på den tredje dagen hittade de honom i templet. Varför det dröjde
så länge med att de gick till templet var väl antagligen
för att de inte hade tänkt på att han kunde befinna sig
där. Och det är nog just det som den här berättelsen
vill säga oss. Jesus, Guds Son, som fötts till världen under
tämligen normala förhållanden, vad gäller själva
födelsen, växte upp ganska normalt. Det var inte underligt att
Maria och Josef vid den här tiden inte tänkte så noga på
att Jesus faktiskt var Guds Son. Därför var det inte templet
de gick till först. När de väl kommit dit och Jesus sa:
”Varför skulle ni leta efter mig? Visste ni inte att jag måste
vara hos min fader?” Och Maria berättar för Lukas att hon tog
de orden till sig. Kanske det var den här händelsen som gjorde
att hon, mer än Jesu syskon, kunde acceptera att Jesus långt
senare gick ut och predikade.
När man inte hittar sitt barn, blir man alldeles förskräckt.
Man tror först att det värsta har hänt. Man har ju läst
att barn har försvunnit och hittats döda, därför blir
man orolig. Alla föräldrar har nog tappat bort nåt av sina
barn någon gång och det slutar nästan alltid lyckligt,
men så tänker man inte när det väl händer en
själv. Man gör precis som Maria och Josef. Man letar överallt
och först när det känns hopplöst och man har ringt
polis och andra, knäpper man sina händer. Vi är som Maria
och Josef, vi reagerar som de. Därför är det så underbart
att läsa att
t o m Jesu föräldrar, som borde gått direkt till
templet, tänkte på det sist.
AMEN
Karl-Gunnar Svensson
Jag har skrivit en bok som heter: "Varför?
Funderingar om svar på svåra frågor?" Läs den
här på Internet!!!