RENAD INFÖR HERREN
Maria och Josef kom till templet 40 dagar efter Jesu födelse
för att rena sig. Samtidigt skulle man bära fram sitt förstfödda
barn inför Herren. Varje förstfödd son skulle helgas åt
Herren genom att offra ett årsgammalt lamm och en duva. För
fattiga fanns alternativet att istället få offra två turturduvor
eller två unga duvor. Att Maria och Josef var fattiga gör att
vi förstår att de vise männen ännu inte varit på
besök. Det besöket skedde förmodligen mer än ett år
efter Jesu födelse och troligen hade Maria och Josef inte bara varit
på tillfälligt besök i Betlehem och faktiskt bosatt sig
där efter skatteskrivningen. Därför var det heller inte
så långt för dem att nu färdas till Jerusalem för
att rena sig och att bära fram Jesus inför Herren. Reningen och
frambärandet av det barn som ”öppnat moderlivet” fanns föreskrivet
i Moseböckerna. Renhet var av stor betydelse för judarna. Föreskrifterna
för detta gav Gud åt Israels folk när han utvalde dem på
Sinai berg. Tanken var avskiljande, att Israels folk skulle vara Guds folk
och de reningsföreskrifter som gavs var tecken på det. Detta
skulle gälla fram till den dag då allt skulle fullbordas i Jesus
Kristus och reningen skulle ske i varje människas hjärta. Jesus
sa: ”Det är inte det som kommer in i munnen som gör människan
oren. Men det som går ut ur munnen, det gör människan oren”.
Varför reningsceremonierna var som de var hade mest praktiska skäl.
Att kvinnan ansågs oren under menstruationen och efter ett barns
födelse berodde både på blodförlusten och för
att kroppen skulle kunna återhämta sig. Religiöst sett
ansåg man att livet fanns i blodet som var givet åt Gud. Därför
kunde inte gemenskapen med Gud återupprättas förrän
blodet återhämtat sig. Men det var fler orsaker än det.
Det viktigaste var tillhörigheten till Gud. Ett förstfött
gossbarn skulle tillhöra Herren och efter sin ”konfirmation” tjänstgöra
i templet. Detta löste man genom att betala en avgift till prästerskapet,
var man fattig brydde sig prästerna inte om det. Men också livet
för gossebarnet var Herrens och skulle ersättas av ett årsgammalt
lamm och en duva om man hade råd med det.
Vi ser att alla dessa föreskrifter ger en hänvisning till
det som skulle komma i Jesus. Det handlar inte om att nedvärdera någon
eller något genom reningsföreskrifterna. Istället var de
nödvändiga i den tid Israels folk levde i. Förbudet att
äta griskött berodde kanske mest på att det var de vanliga
offerdjuren för hednafolken runt Israels folk. Idag behövs inte
detta. Vår tillhörighet är idag helt beroende på
Jesus. Det behövs ingen åtskillnad längre av kulturella,
rituella eller etiska skäl. Paulus skriver: ”Är ni döpta
in i Kristus har ni också iklätt er Kristus. Nu är ingen
längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är
ni ett i Kristus Jesus”.
AMEN
Karl-Gunnar Svensson
Jag har skrivit en bok som heter: "Varför?
Funderingar om svar på svåra frågor?" Läs den
här på Internet!!!