EN STRÅLE AV HIMMELSKT LJUS
Dagliga andakter


3 november


Matt 5:1-12

ANDENS FATTIGDOM
“Saliga de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket“. Så börjar bergspredikan där Jesus undervisar sina lärjungar om vad det innebär att leva som kristen. Det Jesus säger är precis tvärtom vad folk anser att det är att vara kristen, religiös och “en som går till kyrkan“. Man brukar anse att de “religiösa“ har mycket av ande, att man måste vara rik på ande för att tillhöra himmelriket. Jesus säger att det just är de som är fattiga i anden som tillhör himmelriket. Hur hänger detta ihop? Vad det handlar om förstår vi av det Jesus fortsätter att undervisa om. De krav som ställs upp i bergpredikan är så stora att vi omöjligt kan klara av dem själva. Skulle vi vara rika på ande skulle vi bara tro oss om att klara av att leva som kristna på egen hand. Men skulle vi klara av det hade vi inte behövt Jesus och det stämmer inte med vad Jesus undervisar om. I hela bergspredikan ligger en underton som säger: “Bara i dig, Herre Jesus, har min själ sin ro.“ Det är bara med Jesus vi kan klara av att leva som kristna. Det är bara med Jesus som vi kan få uppleva andens fattigdom, få den ödmjukhet, den hunger och törst efter rättfärdighet, den barmhärtighet, det rena hjärtat och den fred som inte världen kan ordna. I oss själva har vi inte förmågan, men tyvärr har vi inte ens förmågan att upptäcka detta, därför behöver vi bli fattiga på oss själva och det som är vårt eget för att Hans Ande skall få verka i oss, fattiga i vår ande för att bli rika av Jesu Ande.
Denna helg är alla helgons helg då vi firar alla de helgon som vandrat genom vår historia. Helgonen är människor som har varit till stor hjälp för oss att tro genom att vara levande vittnesbörd om Jesus. De var i regel inte imponerande människor, framgångsrika i allt. Snarare tvärtom. De har känt sig otillräckliga för himmelriket. De har inte själva tyckt sig göra något gott eller tillräckligt gott för himmelriket. När människor har imponerats av deras ödmjukhet, kärlek för andra, självuppoffrande in i döden, har de bara tyckt det vara självklart. De har inte kunnat låta bli att göra gott och hjälpa andra. Men de har inte kunnat berömma sig för det, snarare har de ansett sig inte gjort tillräckligt. Allt de gjorde var för Kristi skull. Att de gjorde som de gjorde berodde på Jesus Kristus. Allt som de hade kvar att räkna med var Jesus Kristus. Själva hade de ingenting, inte ens på ande var de rika. De var fattiga i anden, därför tillhör de himmelriket.
AMEN
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Karl-Gunnar Svensson


Tillbaka
 

Jag har skrivit en bok som heter: "Varför? Funderingar om svar på svåra frågor?" Läs den här på Internet!!!