VÄLSIGNELSEN
Gud gav oss den s k "aronitiska välsignelsen" som är tredelad
och innehåller först en del om Guds faderliga omsorg och välönskan.
Den andra delen handlar om förlåtelse och nåd, med tanke
på att välsignelsen uttalades av prästerna i Israel med
uppsträckta händer efter de dagliga syndaförlåtelseoffren.
Den tredje delen handlar om Guds frid, om ett ömsesidigt förhållande
mellan Gud och människorna. Välsignelsen skulle fullbordas genom
Jesus som andra delen handlar om. Han skulle bli offret för synderna
i alla tider för allt folk. Han skulle vara Guds ansiktes ljus, det
eviga livets ljus, som skulle lysa över oss. Genom Jesus skulle också
Guds Ande utgjutas över oss och ge oss del av Guds frid. Gemenskapen
med Gud skulle bli möjlig.
Välsignelsen innefattar flera ting, men det huvudsakliga med
välsignelsen är att den är ett positivt uttryck för
Guds välvilja, nåd och godhet. Välsignelsen har alltid
med Gud att göra. I vår kultur talades det om att när man
gav sin välsignelse till något, så uppfattades det som
att man fick tillåtelse, men det var alltid en tillåtelse under
Guds beskydd. En fader kunde ge sin välsignelse till sin dotter att
få gifta sig med sin friare. Det innebar inte bara tillåtelse
utan också att de fick Guds beskydd. Välsignelsen av mat, bordsbönen,
är ett tecken på tacksamhet över Guds goda gåvor.
Hela världen tillhör Honom. Maten är en gåva av Honom
som vi får tacka för. Att inte tacka för maten blir därför
ett tecken på otro.
Välsignelsens främsta betydelse är att Gud är
med den som blir välsignad. Detta innebar att det första Gud
gjorde med människan i skapelsen var att Han välsignade henne.
Det sista ord lärjungarna fick av Jesus var också ett välsignelseord:
"Jag är med er alla dagar till tidens slut."
Så också i den apostoliska välsignelsen i 2 Kor
13:13 "Nåd från vår Herre Jesus Kristus, kärlek
från Gud och gemenskap från den Helige Ande åt er alla."
Det kanske bästa sättet för oss att förstå
välsignelsen är att tänka sig att Gud ger av sig själv
och sin gemenskap med oss när välsignelsen delas ut. Prästen
har i sitt ämbete att dela ut Guds välsignelse. Därför
är det alltid en viktig del av gudstjänsten när välsignelsen
delas ut, att man är där och tar emot den och gärna tecknar
trons tecken över bröstet från pannan till hjärtat
och vidare från vänster till höger axel och tillbaka till
hjärtat igen, som ett tecken på att man har tagit emot Guds
egen välsignelse.
AMEN
Karl-Gunnar Svensson
Jag har skrivit en bok som heter: "Varför?
Funderingar om svar på svåra frågor?" Läs den
här på Internet!!!