Rom 8:31-39

GUD ÄR FÖR OSS
Paulus låter så säker på sin sak när han skriver till romarna: "Om Gud är för oss, vem kan då vara mot oss? Han som inte skonade sin egen son, utan utlämnade honom för att hjälpa oss alla, varför skall han inte skänka oss allt med honom?"
Ibland känns det som om man bara vill ge upp. I vårt samhälle har detta blivit en vanlig företeelse, utbrändhet är ett av de uttryck vi använder för att beskriva denna uppgivenhet. Allt står still, ingen gör något, alla känner sig osäkra och undrar vem är det egentligen som skall göra det som skall göras? Man funderar på om det verkligen kan vara Guds mening att det är så här. Kan Gud verkligen acceptera allt som sker? Genom århundraden hade Israels folk bett om Guds beskydd, men många gånger hade de blivit invaderade, ockuperade, utnyttjade, dödade. Så var det ju också nu när de var ockuperade av Romarriket. Ibland kunde det verka som om inte Gud brydde sig om. Då säger Jesus: "Finns det någon far ibland er som ger sin son en orm när han ber om en fisk?" Självklart inte. Fadern älskade sin son, inte skulle han göra så. Då säger Jesus att det är likadant med Gud. Inte vill väl Gud göra sådant som är ont om vi ber om något som är gott. Nej, det är lika självklart som om att en far inte ger sin son en orm när han ber om en fisk. Jesus vill lära oss att tänka på ett annat sätt. När vi ser på det onda i världen och undrar varför inte Gud gör något, så tänker vi fel. Gud gör väldigt mycket, men vi märker det inte. Om inte Guds hand hade varit med i allt som sker hade det varit många hundra gånger värre. Gud har satt en gräns för hur mycket Han kan låta ske av det onda som vi ställer till med. Var den gränsen går vill Han inte att vi skall veta, för då kommer vi att ställa till elände genom den kunskapen också. Det är så typiskt mänskligt att göra det som är fel. När vi upptäckte att vi kunde klyva atomer, vad var det första vi gjorde? Jo, en atombomb.
Jesus vill inte att vi skall tänka fel om det onda, utan rätt. Vi måste vända blicken till orsaken till det onda och inte fundera över var gränsen går för hur mycket Gud kan acceptera. Egentligen kan Gud inte acceptera något ont över huvud taget, det är bara det att Han har satt en gräns för hur mycket ont vi kan tillåtas göra med den fria vilja vi har att få göra vad vi vill. Men det är Guds område, där bestämmer Gud och vill vi inte acceptera det då faller vi i otro och vänder Gud och tilliten till Gud ryggen. Därför är också Jesus så noga med att inte tala om sådana saker, utan vill att vi skall rikta blicken på vad vi gör, vad vi inte borde göra och vad vi bör göra. Det är vi som skall skapa fred på jorden. Gud hjälper oss. Det är vi som skall se till att människorna på jorden har tillräckligt att äta. Gud hjälper oss. Det är vi som skall se till att rättvisa skapas på jorden. Gud hjälper oss. Men Gud gör det inte åt oss, vi måste göra det. Vi måste ta ansvar för allt som händer på jorden och våga upptäcka att var och en av oss är en del av skulden till det.
Och när man känner sig utlämnad och ensam, utbränd och trött. Då vet man kanske vad det beror på, man kanske kan finna hjälp för det på olika sätt. Men en sak kan man vara helt klar över. Gud är för oss. Gud är med oss. Också om jag går i dödskuggans dal eller i tåredalens depression kan jag veta att Gud aldrig överger mig. Paulus fick utstå mycket svåra saker och ändå kunde han skriva dessa ord om Gud: "Om Gud är för oss, vem kan vara mot oss?"
AMEN
 
 
 

Tillbaka
 

Jag har skrivit en bok som heter: "Varför? Funderingar om svar på svåra frågor?" Läs den här på Internet!!!