26 augusti

Mark 12:41-44

GIVMILDHET
Det fanns över tio offerkistor till olika ändamål vid yttersta förgården till templet där folket kunde lägga i gåvor till olika ändamål. Givandet var vanligt bland israeliterna. Man gav gåvor för att visa aktning och vördnad, men också för att visa barmhärtighet. Givandet var ett tecken på Gud som givandets Gud. Givandet fanns med bl a i givandet av tionde som vart tredje år skulle gå till de fattiga, i tanken om jubelåret, i tanken på offer som gavs som tecken på hjärtats ställning i förhållandet till Gud. Att blidka Gud med något offer var inte tillåtet. Givandet var till för att människorna skulle lära sig att lita på Herren, att få ett givande hjärtelag, en kärlek som manar till att göra allt gott för varandra. Paulus skriver: ”Er kärlek skall vara uppriktig. Avsky det onda, håll fast vid det goda. Visa varandra tillgivenhet och broderlig kärlek, överträffa varandra i ömsesidig aktning.”
Jesus såg folk lägga ner pengar i tempelkistan. Många rika gav mycket. Jesus sa inte att det var fel, för det var inte fel. Det var ett givande, men ”de gav av sitt överflöd”. Men de behövde inte sätta sin förtröstan till Gud. De klarade sig ändå. Då kommer en fattig änka och lägger ner två kopparslantar. Det var allt hon ägde. Hon behövde verkligen sätta sin förtröstan till Gud.
Man kan tycka att det är orättvist att det finns några som är rika och många som är fattiga. Kan inte Gud göra så att det blir rättvist? Men inte ens Jesus gjorde så att de fattiga fick mer än de hade och de rika mindre. Han berättade om hur Gud vill ha det, att vi skall dela med oss åt varandra. Vi ser hur de första församlingarna delade allt mellan sig, men det gick inte så bra.
Varför går det inte? Det finns för många hinder och det främsta hindret är vi själva. Vi tänker inte på varandra som Gud vill. Vi tänker hellre först på oss själva och sen kan vår nästa få av vårt överflöd. Gud skulle kunna tvinga oss, fast då skulle vi bli som marionetter som lydde Hans minsta vink. Men Gud vill ha människor som gör det Han vill av kärlek. Att göra därför att de VILL inte därför att de måste. För sådan är kärleken och Gud är kärlek. Han kan tvinga, men Han vill inte därför att Han älskar oss. Istället säger Han vad han vill och ger oss av sin kärlek och givmildhet så att vi VILL göra gott och ge, älska våra medmänniskor och göra allt för att utjämna löneskillnader, minska klyftor mellan rika och fattiga. Det beror på oss. Jag vill, vill du?
AMEN
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Karl-Gunnar Svensson

Tillbaka
 

Jag har skrivit en bok som heter: "Varför? Funderingar om svar på svåra frågor?" Läs den här på Internet!!!