Joh 20:19-31

THOMAS SOM TVIVLADE
Egentligen har Thomas fått tillnamnet "tvivlaren" något orättvist. Han tvivlade egentligen inte, han var realistisk. Vi märker detta vid de andra tillfällen när Thomas är närvarande. Han frågade Jesus om förklaring när han inte riktigt förstod och han var realist inför sista färden till Jerusalem. Samtidigt var det han som aktivt drev på sina medlärjungar: "Låt oss gå med för att vi må dö med Honom"
(Joh 11:16). När nu inte Thomas var närvarande då Jesus uppenbarade sig för dem efter sin uppståndelse, var det inte konstigt att han, realisten Thomas, tvivlade. Han måste ha bevis! När han sedan fick bevis var det han som var den förste att inse betydelsen att Jesus verkligen var Gud! Han ropade: "Min Herre och min Gud!"
Denna episod med Thomas har en väldig stor betydelse för oss idag. Det är lätt att tvivla idag. Vårt tänkande och det som kallas för realism och vetenskap bygger egentligen på filosofiska idéer som många tar för givet som en bild av verkligheten. I den bilden finns Gud inte med och då beskrivs de andliga tingen vara något som man kan tro på, men som inte har med verkligheten att göra. Men Thomas visar oss två saker. För det första att det inte är fel att vara realist och tvivla. För det andra att våga stå för den övertygelse man når fram till.
Det är ingen synd att tvivla och vara osäker, men det blir fel om man inte bryr sig om sitt tvivel och inte bryr sig om att finna svar. Thomas krävde bevis. Han sa inte bara att det inte kan vara möjligt. Han fick bevis och godtog dem. Det är ibland nyttigt att tvivla som Thomas gjorde. Då vill man ha bevis för att bli av med sina tvivel. Söker man då efter bevis finner man det. Det här är inget problem. Men dagens problem är att många förutsätter hur bevisen skall se ut för att kunna acceptera dem. Om bevisen inte stämmer med de filosofiska idéer man grundar sin verklighetsuppfattning på så kallar man det inte ens för bevis. Då kommer man att fortsätta gå med sina tvivel och vill inte övertyga sig ens om Jesus skulle visa sig i synlig gestalt. Vad som behövs är ett öppet och ödmjukt hjärta berett att böja sig inför tanken att det finns en andlig verklighet och att Jesus, Guds Son, vår Herre, har uppstått ifrån de döda. Då blir plötsligt accepterandet stort, svaren uppenbara och man kan ropa ut som Thomas: "Min Herre och min Gud!"
AMEN
 
 
 
 
 
 
 

Tillbaka
 

Jag har skrivit en bok som heter: "Varför? Funderingar om svar på svåra frågor?" Läs den här på Internet!!!