24 juni

Joh 8:1-11

EFTER FESTEN
Det var lövhyddohögtid och man hade firat en uppsluppen fest, ungefär som vårt midsommarafton, när man på morgonen kom till Jesus i templet med en kvinna som ertappats med äktenskapssbrott. Enligt Mose lag hade de rätt att stena kvinnan men man ville sätta Jesus på prov och sa: ”Vad säger du?” De kom egentligen för att få Jesus dömd. Det var domstolens sak att döma i ett sådant fall. Hade Jesus sagt att hon skulle dömas hade de istället dragit Jesus inför domstol anklagad för att ta lagen i egna händer. Hade Jesus sagt att kvinnan inte skulle dömas, hade de dragit Jesus inför domstol anklagad för hädelse, att ha brutit mot Guds lag. Men Jesus är tyst, han böjer sig ner och ritar på marken. Men man är envis och Jesus svarar då: ”Den av er som är utan synd skall kasta första stenen på henne.” Häpna går de därifrån utan att göra något. Kvinnan blir ensam kvar och Jesus säger: ”Var det ingen som dömde dig?” Hon svarar: ”Nej, herre.” Då säger Jesus: ”Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer.”
Vad kan vi lära oss av detta? Det vi kan lära oss är att vi inte skall döma, utan förlåta och tillrättavisa. Vi skall inte döma eftersom vi själva står i skuld inför Gud. Vi är alla syndare och i behov av förlåtelse. Vi skall låta dem döma som har rätt att döma. Domen är i första hand Guds, men den jordiska domstolen har också rätt att döma men då våra jordiska lagbrott. Det vi skall göra är att förlåta och visa tillrätta. Jesus vill att vi skall ha ett förlåtande sinnelag. Han säger att om vi inte förlåter våra medmänniskor vad ont de gjort mot oss så skall inte heller Gud förlåta oss. ”Den som är utan synd skall kasta första stenen”. Men vi skall tillrättavisa visa-till-rätta. Jesus förlät inte bara kvinnan, Han tillrättavisade henne med orden att hon inte skulle göra om sin synd igen. Tanken med förlåtelsen är ju inte att vi bara skall gå omkring och förlåta, vi skall också visa tillrätta. Det får inte vara så att när man blir förlåten så går man och gör samma sak igen. För vad hjälper det en människa om vi förlåter henne allt, om hon ändå inte vill gå den rätta vägen går hon ändå miste om allt. Att gå den rätta vägen är att leva sitt liv med Jesus. Han är förlåtelsens Herre, Han kan leda oss rätt och hjälpa oss att inte döma utan ha ett förlåtande sinnelag och lära oss vad som menas med bönen: ”Förlåt oss våra skulder såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro.”
AMEN
 
 
 

Tillbaka
 

Jag har skrivit en bok som heter: "Varför? Funderingar om svar på svåra frågor?" Läs den här på Internet!!!