Apg 9:1-9
DET SOM ÄR AVGÖRANDE
Jesus var med sina lärjungar i Jerusalem och firade en av judarnas högtider. Den kallas för lövhyddohögtiden och firades i åtta dagar. Översteprästerna och fariséerna hade skickat sina män för att gripa Jesus. För Jesus hade undervisat i templet under veckan och klargjort för folket att han verkligen var Messias. Men ingen vågade gripa honom. Istället blev de och folket förundrade över Jesu undervisning och samtalade om vem han kunde vara: Några sa: ”Han måste vara Profeten” och några sade ”Han är Messias”. Hopen blev oenig om vem Jesus var. Och när männen kom tillbaka till översteprästerna och fariséerna undrade de varför inte Jesus hade blivit gripen. De sa: ”Aldrig har någon människa talat som han”. Nu blev man också i stora rådet, oenig om vem Jesus kunde vara. Men man ville inte tro att Jesus ens var en profet.
Det man var oenig om bland folket och stora rådet var inte om Jesu lära, eller om det var någon som trodde på honom. Det handlade inte om vad Jesus hade gjort, gjorde eller ens var han kom ifrån. Det handlade bara om vem Jesus var. Och alla visste att han utgav sig för att vara Messias. Man visste också att det han sa och gjorde pekade på att det verkligen stämde. Att han var född i Betlehem och var i rakt nedstigande led från kung David, det brydde man sig inte om. Man sa bara att han var från Galiléen och därmed kunde han inte vara Messias.
I vår kyrka och i hela kristendomen i alla tider har det avgörande inte varit en lära eller ens en tro. Det har inte varit levnadsregler, bud eller stadgar. Det har inte varit politiskt åskådning, lagar, förordningar eller filosofi. Det avgörande har varit en enda person: Jesus Kristus.
Jesus själv är utgångspunkten och målet för hela kristendomen, för varje församling och kyrka över hela jorden. Sedan kommer tron på Jesus, läran om Jesus och Bibelns undervisning. Men Jesus själv är utgångspunkten.
Det innebär att om man inte har ett personligt förhållande med Jesus, har man inte det vi kallar för en kristen tro. Förhållandet till Jesus är helt avgörande.
Detta är också utgångspunkten i alla Pauli brev. Allting hänger på vem Jesus verkligen är. Att Jesus är Guds Son, Messias, är helt avgörande för Paulus. Vid sin omvändelse ställde Paulus bara en fråga: ”Vem är du, herre?” Och Jesus sa att det var han. I det ögonblicket förstod Paulus att Jesus verkligen var Messias och från den stunden blev allting annorlunda för honom. Han behövde inte sätta sig ner och fundera över vad Bibeln säger. Han behövde inte diskutera filosofiska begrepp eller debattera föreskrifter eller tolkningar. Kunskapen om att Jesus verkligen var Messias var det enda som behövdes. Då plötsligt stämde resten in. Sedan kunde det undervisas och läras, diskuteras och filosoferas. För fortsättningens skull, men grunden var lagd. Grunden som är och förblir en enda person: Jesus Kristus.
AMEN
Karl-Gunnar Svensson
Jag har skrivit en bok som heter: "Varför?
Funderingar om svar på svåra frågor?" Läs den
här på Internet!!!