22 juli
Matt 17:1-8JESUS ALLENA
Jesus tog med sig tre lärjungar och gick upp på ett högt berg. Ett moln kom över dem och Han förvandlades inför dem. Han ansikte kom att lysa som solen och Hans kläder blev vita som ljuset. De såg Honom samtala med Mose och Elia och kastade sig på marken i förskräckelse. Jesus gick fram och rörde vid dem. När de då såg upp, såg de Jesus allena.
Denna händelse på förklaringsberget visar oss på ett underbart sätt hur vårt förhållande till Gud ser ut. Det börjar med uppväckelsen och fortsätter med rättfärdiggörelsen.Jesus stod och talade med representanterna för lagen och profeterna. Så börjar också vårt förhållande till Gud. Man ser på sig själv och märker att det inte står helt rätt till i ens liv. Då försöker man "bygga hyddor" som Petrus. Man försöker rätta till sitt liv, bli en bra kristen. För att få frid med Gud börjar man gå lydnadens väg. Men lydnadens väg har inget slut. Man upptäcker mer och mer att man är en större syndare än man först trodde och försöker mer och mer att göra allting rätt. Samtidigt försöker man mer och mer dölja det faktum att man, trots sin nit och försök att leva som kristen, fortfarande är en syndare i behov av förlåtelse. Det är lagens evangelium man följer. Men dess uppgift är att visa oss vår synd. Någon rättfärdighet når man inte fram till genom lagen.
Men det är jättebra att bli uppväckt, att upptäcka att man borde göra mer gott och upptäcka att det inte räcker för att få frid med Gud. För den sakens skull behöver jag Jesus allena.
När jag blivit uppväckt och blivit visad, med ett starkt sken som ett lysande moln, att jag är en syndare hur mycket gott jag än gör. Då skäms jag för mig själv och sänker mitt huvud i skam över min egen otillräcklighet. Men så lyfter jag upp blicken och där står Han som är min rättfärdighet: Jesus allena. Han älskar mig trots att jag är en syndare. Han förlåter mig, renar mig från min synd och gör mig rättfärdig. Att jag kan få frid med Gud beror på Honom, Jesus allena.
Vårt förhållande med Gud har med Jesus att göra. När en människa, sedan hon sett avgrunden av sitt elände, har fått Jesus rätt i sikte, kan hon inte vända sina tankar från Honom. Jesus är hennes allt och allt annat räknar hon för intet. Jesus söker hon, med Jesus kan hon fortsätta sin vandring och göra gott och hjälpa andra utan att skämmas för egen otillräcklighet. Med Jesus och tack vare Jesus är hon tillräcklig. Det är på Jesus det beror. Jesus allena.
AMEN
Karl-Gunnar Svensson
Jag har skrivit en bok som heter: "Varför?
Funderingar om svar på svåra frågor?" Läs den
här på Internet!!!