Karl-Gunnar SvenssonPsalt 145:1-7KALLADE PÅ NYTT
Petrus och några av lärjungarna gick ut att fiska. De hade fått vara med om så mycket under påskhelgen när Jesus korsfästes, dog och sedan uppstod igen. Nu hade han visat sig för sina lärjungar två gånger. Men ingen visste riktigt vad de skulle göra och hur de skulle förstå det som hade hänt. De gick och fiskade. Nu visar det sig att Jesus kommer gående på stranden och de förstår inte att det var han. Dessutom hade de inte fått någon fisk. Jesus säger att de skall kasta ut näten på högra sidan av båten. De gör så och får näten fulla av fisk. Då förstår de att det var Jesus. Och nog inser de vad som Jesus menar. För precis så hade det varit när Jesus kallade dem att bli lärjungar första gången. Då skulle de följa honom på hans vandring här och bli hans lärjungar. Nu skulle de följa honom på nytt och göra andra folk till lärjungar.
Det finns en viss ordning i kallelsen. Det första är att upptäcka Herren. Det andra är att umgås med Herren. Det tredje är att bli lärjunge.
Vi ser hur Jesus kallar sina lärjungar den andra gången. Johannes säger till Petrus: ”Det är Herren”. Från och med att de upptäckte att det var Herren, så började deras kallelse. De hade varit undervisade i tre år om vad det är att vara lärjunge, de hade fått uppleva Jesu uppståndelse. Men ändå hade de inte börjat sitt lärjungaskap. Istället tog de upp sitt gamla arbete och började fiska. När nu Jesus kom till dem, först då kunde de börja. För vi är kallade att vara lärjungar med Jesus och Jesus hade undervisat om att det är omöjligt att vara lärjunge utan Honom.
Det finns många som tror att vi är kallade till en tro eller ett uppdrag. Men vi är kallade till att umgås med Herren. Det är utifrån vårt umgänge med Herren som allt annat kommer till.
Vi ser det i dagens evangelium. Jesus samlade inte ihop sina lärjungar och sände ut dem att göra alla folk till lärjungar. Nej, först fick de ta vara på att verkligen vara tillsammans. Jesus sa inte: ”Gå ut och göra alla folk till lärjungar”, Han sa: ”Kom och ät”. Utgångspunkten i våra liv som kristna är att få vara tillsammans med Herren. Nattvarden visar oss denna betydelsefulla del av vårt umgänge med Herren. Att vara tillsammans med Herren och äta av det Han ger oss: sig själv.
Jesus kallar oss alltså först till att lära känna Honom och umgås med Honom. Utifrån detta blir vi kallade att vara lärjungar och gå ut och göra alla folk till lärjungar. Vårt umgänge med Herren är grunden för våra kristna liv. En grund där bönen, bibelläsningen, nattvarden och den kristna gemenskapen utgör hörnstenarna och där Jesus Kristus själv är grunden.
AMEN
Jag har skrivit en bok som heter: "Varför?
Funderingar om svar på svåra frågor?" Läs den
här på Internet!!!