EN STRÅLE AV HIMMELSKT LJUS
Dagliga andakter


21 februari


Luk 7:36-50

DEN KÄMPANDE TRON
En kämpande tro handlar inte om tvivel på om Guds finns eller inte. Den handlar om tvivel på ens egen förmåga att leva som kristen. Att upptäcka att man inte klarar av att leva som kristen utan att ha Jesus som Herre i sitt liv. Tyvärr glömmer vi lätt bort det. Söndagens evangelium visar oss två slags tro. Den ena är en tro på sig själv som rättfärdig. Den andra är tron på att man behöver Jesus därför att man inte klarar av tro på egen hand.
Simon var en farisé, en av dem som ansåg sig vara rättfärdig. Han hade bjudit in Jesus men brydde sig egentligen inte om Jesus. Hans inbjudan var bara ännu ett tecken på att han ansåg sig vara rättfärdig. Han ville visa sig öppen för en populär lärare, men ville inte tro själv. Han var säker på sin tro. han behövde inte kämpa med den. Allt stod rätt till, trodde han. Men allt stod inte rätt till. Han räknade med att han skulle få förlåtelse genom de offer och gärningar han gjorde. Men så mycken förlåtelse hade han inte tagit emot. Han visade ju så lite kärlek.
Kvinnan i berättelsen var en synderska, utstött ur samhället, dömd i förtid. Ingen trodde hon kunde få någon förlåtelse. Hon var ett hopplöst fall. Hon hade inget att våga tro på, men hon chansade att våga tro på det hon hade fått höra om Jesus. Hon kom och gav Jesus det som hörde seden till när man skulle hälsa någon högt stående person välkommen. Hon hade inget eget att komma med. Hon visste att hon som synderska stod under Guds dom. Men hon litade på Jesus, att Han kunde förlåta synder. Hon visade att hon ville följa Honom och Han förlät henne. Sedan kom säkert Jesu sedvanliga undervisningen för henne att lämna sitt syndiga liv, men det här var förlåtelsens stund.
Den kämpande tron innebär att tvivla på den egna förmågan att leva som kristen och upptäcka att Jesus är den ende som kan hjälpa oss. Tvivlet kommer när vi upptäcker att vi är syndare som behöver förlåtelse. Den kämpande tron lär oss att inse att vi inte förmår leva som kristna på egen hand eftersom vi alltid är syndare. Därför leder alltid den kämpande tron oss till Jesus. Den kämpande tron är kampen att komma Jesus närmare och bli alltmer lik Honom. Det är en ständig kamp eftersom vi märker att ju närmare Jesus vi kommer desto mer ser vi av vår egen otillräcklighet och märker att vi mer och mer behöver Hans förlåtelse och kärlek. Det blir en kamp som leder till att vi växer i tro och kärlek. Och Jesus kan säga om oss som han sa om synderskan: ”Hon har fått förlåtelse för sina många synder, ty hon har visat stor kärlek.
AMEN
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Karl-Gunnar Svensson


Tillbaka
 

Jag har skrivit en bok som heter: "Varför? Funderingar om svar på svåra frågor?" Läs den här på Internet!!!