EN STRÅLE AV HIMMELSKT LJUS
Dagliga andakter


21 april

Jer 1:4-12

DET SOM HÖR KALLELSEN TILL
Vad skulle lärjungarna göra Jesu uppståndelse? De visste inte och därför gjorde de vad de brukade göra då. De gick och utövade sina yrken, de gick och fiskade. Men trots att de var ute hela natten fick de ingen fisk. På morgonen kom Jesus gående på stranden och sa till dem att kasta ut näten på högra sidan. De gjorde så och fick en massa fisk som de tog i land. Jesus hade gjort iordning en glödhög och de åt tillsammans.
Så här börjar berättelsen om när Jesus kallade sina lärjungar på nytt efter sin uppståndelse. Vi ser att det går ganska lugnt tillväga, det finns en viss ordning i kallandet. Det är en ordning som tar hänsyn till dem som kallas. Jesus vet alltid vad han gör och han vet att kallelsen är frivillig, vi har rätt att säga "nej". Men det är också viktigt att de som blir kallade förstår att det både är Herren som kallar och att han vill att vi skall förstå att han vet vad han gör när han kallar oss och att han är med oss när vi följer honom i kallelsen. Så har han gjort i alla tider och så gör han också idag. Några viktiga delar som hör kallelsen till är att Jesus kallar oss i den situation vi står i, Jesus kallar oss genom att visa på honom själv och Jesus kallar oss till att umgås med honom.
Den första kallelsen sker i regel genom att han kallar oss i det vi står i. Ofta funderar man över sin situation, kanske får en känsla för att det borde hända något mer i våra liv. Det kan uppstå en längtan efter att få något mer av Herren. Men man fortsätter att leva sitt liv i de vanliga uppgifter som man har. Men en dag händer det något. Det kan vara att man läser sin Bibel och plötsligt lägger man märke till en vers och läser den som om man aldrig hade läst den tidigare. Man känner det precis som om orden talade direkt. Det kan vara när man tar en promenad och går i tankar eller i bön och undrar: "Herre, vill du något särskilt med mig och mitt liv nu?" Plötsligt kan man få antingen en känsla eller en mening av ord rakt in i huvudet. Det känns precis som om Jesus talade direkt till mig, men jag hör inte orden med mina öron, de liksom bara finns där. Jesus kallar oss i det vi befinner oss i.
Det som brukar hända när Jesus kallar oss till olika uppgifter är att Han visar oss vem Han är. Det gör han på många olika sätt, men i regel på ett sådant sätt att vi känner igenom att det är Han. För lärjungarna visade Jesus sig själv genom att göra som han gjorde när han kallade lärjungarna första gången. Då hade de också varit på fiske hela natten utan att få något. Nu var det likadant. Då hade de rott ut på djupt vatten, nu var uppgiften en annan. Men resultatet blev detsamma. "Det är Herren" sa Johannes till Petrus. När Petrus hörde det steg han omedelbart i vattnet och gick till Jesus.
När Jesus kallar oss till olika uppgifter kommer vi att märka att det verkligen är han som kallar oss. Men för det mesta kallar Jesus oss till att umgås med honom. Det är i hans fotspår vi skall gå, det är i hans auktoritet vi skall verka, det är på hans uppdrag vi skall handla. Att umgås med Herren är vår viktigaste kallelse och uppgift. Om vi var grenar i ett träd med uppgiften att bära frukt, skulle det inte vara möjligt för oss om vi inte satt kvar i stammen. Därför är det viktigaste för oss att umgås med Herren och inse att det är på Honom det beror om vi blir kallade, om vi tar vara på vår kallelse och om vi fullföljer den kallelse som Han ger oss.
AMEN.
 
 
 
 
 
 

Karl-Gunnar Svensson

Tillbaka
 

Jag har skrivit en bok som heter: "Varför? Funderingar om svar på svåra frågor?" Läs den här på Internet!!!