HANNA SOM VÄNTADE
Ibland ser man nån gammal fin film som handlar om någon
som har väntat på något under en lång tid och som
sedan i slutet av filmen går i uppfyllelse. Då känner
man en stark glädje för den det handlar om. Då blir plötsligt
den här långa väntan som bortblåst, det som var efterlängtat
gick i uppfyllelse.
Hanna, Fanuels dotter, av Asers stam var en profetissa. Hon var
en av de fromma i Israel som hade insikt i Guds vägar och förstod
tidens tecken och kunde tolka det som skedde. Hon hade varit gift i unga
år under sju år och sedan blivit änka. Som änka hade
hon levt frivilligt i templet, kanske fått vara i någon liten
skrubb. Hon hade inte haft så stora behov. Hon fastade mycket och
ägnade dagarna åt meditation och bön. Nu var hon 84 år
gammal. Det var en hög ålder och hon hade fått uppleva
mycket. Hon var där redan år 63 f.kr då templet skadades
svårt när den romerske fältherren Pompejus erövrade
Jerusalem. Det hade säkert varit en svårt tid tills dess Herodes
den store började återuppbygga templet år 20 f.kr, en
byggnation som kom att pågå ändra fram till år 65
e.kr. Mitt i allt detta hade Hanna varit där och hon hade väntat
i bön och fasta på det som inte kom att hända förrän
hon var 84 år gammal. Då kom ett ungt par med ett litet gossebarn
och Hanna gick fram till dem och prisade Gud för barnet. Hon berättade
om detta barn för alla som väntade på Jerusalems befrielse.
Det betyder att hon berättade om att nu hade Messias kommit till världen.
Guds enfödde Son.
Ibland får vi vänta länge på något vi
bett om. Det kan dröja många, många år. Som en tröst
har vi fått Hanna som väntade så länge bara för
att få uppleva detta korta ögonblick. Inför det nya året
finns många som längtar och väntar. Något av det
vi väntar på kommer kanske inte att hända under detta året.
Men vi behöver inte ge upp för det och tycka att Gud är
orättvis. Hanna väntade så länge. Hon litade på
att Gud ger svar på bön när det är dags. Att få
vänta gör inte så mycket. Då får vi desto mer
ta del av det mest underbara som finns: att vara tillsammans med Gud i
bön. I vår väntan kan bönens rikedom växa till
mognad i våra liv och vi får lära oss att det finns något
vi väntar på och som en dag med bestämdhet kommer: den
dag då vi skall få vara hos Gud för alltid och få
ta del av den kärlek, glädje och frid som vi fick vänta
på så länge under våra liv på jorden. Då
kommer vår längtan av uppfyllas och varje dröm förverkligas.
AMEN
Karl-Gunnar Svensson
Jag har skrivit en bok som heter: "Varför?
Funderingar om svar på svåra frågor?" Läs den
här på Internet!!!