19 september

Joh 7:14-18

HÖGTIDER
Det var under lövhyddohögtiden som Jesus ställde sig i templet och undervisade. Man blev förvånad över att han var så kunnig när han inte hade blivit undervisat i flera år som var nödvändigt för att kunna bli en lärare i Skriften. Men Jesus sa: "Min lära är inte min, utan hans som har sänt mig."
Gud hade befallt att man skulle fira högtider. De var påsken, pingsten, försoningsdagen, lövhyddohögtiden och nyårsfesten. Högtiderna var till för att både minnas Guds försyn och omsorg över Israels folk t ex genom räddningen från Egypten som firades vid påsk. De var också till för samhörigheten bland folket och inför Gud. De handlade om fostran till offervilja, varför gåvor ofta var ett stående inslag i högtiderna. Men det väsentligaste var vilan inför Gud, att ägna några dagar av året åt Gud. Därför firades högtiderna med talet sju som utgångspunkt. Talet sju är helighetens tal och har med Gud att göra: den Helige. De stora högtiderna varade därför i sju dagar och inföll på ett sådant sätt att de hade med talet sju att göra. Enligt den religiösa kalendern var månaden Tishi den sjunde månaden och då firade man de flesta av årets högtider. Det var nyårshögtiden, försoningsdagen och lövhyddohögtiden. Högtiderna skulle ge folket möjlighet att tacka Gud för det gångna året, bli försonade med Gud och få vila en vecka med Gud och ta del av den skörd som fanns att tillgå.
Vilan med Gud är högtidernas avsikt. Inget arbete, inga bekymmer, bara få vila med Gud. En vila som innebar gemenskap och omsorg om andra, påminnelse om Guds omsorg och räddning. Lövhyddohögtiden firades till minne av Guds omsorg för sitt folk under ökenvandringen då man bott i lövhyddor. Högtiden firades därför med att man gjorde hyddor av löv och var tillsammans, åt god mat och fick vara fria från arbete för att ägna sig åt Gud. Tyvärr blev ofta högtiderna för Israel detsamma som de blivit för oss. Man tog vara på de yttre traditionerna, gav varandra gåvor, hade gemenskap med varandra, drack och åt gott och tog igen sig. Men man glömde bort Gud. Det som var avsikten med högtiderna glömdes bort.
Vi känner igen oss i det här. Vi vill gärna ha våra högtider och helger för traditioner med matglädje, generositet och gemenskap. Men Gud glöms bort. Det är därför nödvändigt för oss att bli undervisade också idag; som Jesus undervisade, och låta varje helg och högtid bli en vila med Gud.
AMEN
 
 
 
 
 
 
 

Karl-Gunnar Svensson

Tillbaka
 

Jag har skrivit en bok som heter: "Varför? Funderingar om svar på svåra frågor?" Läs den här på Internet!!!