15 augusti

Luk 18:9-14

ATT MOGNA TILL ÖDMJUKHET
Jesus berättade en liknelse om två män. Den ene var farisé och den andre var tullindrivare. Farisén ansåg sig vara rättfärdig eftersom han gjorde allt för att fullgöra Guds vilja. Tullindrivaren tjänade den romerska staten och var, utöver sina övriga synder, en landsförrädare. Båda kom till templet. Farisén tackade Gud för sig själv, men tullindrivaren stod längst ned i templet, med nedslaget ansikte och sa bara: "Gud, vår nådig mot mig syndare." Nu säger Jesus att det var tullindrivaren som var mer rättfärdig. Varför då?
Det hela handlar om att få komma inför Gud. Endast de renhjärtade kan det, men ingen kan bli renhjärtat i detta livet om det inte beror på Guds nåd, att Gud förlåter. Farisén tyckte sig inte behöva förlåtelse och fick heller ingen. Han tyckte att hans rättfärdighet och duktighet dög. Men tullindrivaren visste att det var illa med honom. Han trodde sig inte ha en chans att få komma inför Gud. Han visste att det krävdes ett rent hjärta och det hade han inte. Därför bad han om nåd, förlåtelse. Han fick det. Jesus sa att han gick därifrån rättfärdig. Frågan här är inte bara att han fick nåd, utan att han kom trots allt.
Det finns många i vår värld som inte ens kommer så långt att de kommer till Gud över huvudtaget. Tullindrivaren hade kommit till Gud, frågan gällde om det gick att få nåd, på något annat sätt var det inte möjligt.
Det som hade hänt tullindrivaren berättar inte Jesus om. Men förmodligen menar Jesus att tullindrivaren måste ha blivit omvänd, upptäckt att han var inne på fel väg och att inte kunde rätta till sitt liv på egen hand. Han hade upptäckt att han inte dög och inte hade en chans att få komma inför Gud. Men han ville försöka trots allt. Ville Gud ha med honom att göra? Han kunde bara be om nåd. Det fick bero på Gud själv. Så kom han till mognad i ödmjukhet. Han fick upptäcka sin egen litenhet och svaghet, att det inte kunde bero på honom, utan endast på Gud själv. Det hade kanske varit en hård inre kamp han genomgått, en hård kamp mot sitt leverne och mot sina vänner. Kanske försökt att bättra sitt liv, men upptäckt att inte ens det hjälpte. Han hade mognat till ödmjukhet och vågade inte komma mer än innanför dörren till templet, inte ens våga lyfta blicken. Bara: "Gud, var nådig mot mig syndare."
Så får vi ta denna liknelse som exempel på vad Gud önskar av oss. Att Han vill se ödmjuka hjärtan som inser att rättfärdigheten beror bara på Honom.
AMEN
 
 
 
 
 
 
 
 

Karl-Gunnar Svensson

Tillbaka
 

Jag har skrivit en bok som heter: "Varför? Funderingar om svar på svåra frågor?" Läs den här på Internet!!!