Luk 22:39-46
DU BAR MITT KORS
Efter stunden i den övre salen där
Jesus hade instiftat nattvarden och tillbringat hela kvällen med sina
lärjungar, gick han med dem till en muromgärdad trädgård
som hette Getsemane. Jesus ber dem sätta sig ner och vänta medan
han ber. Han tar med sig tre av dem, men även de ber han sätta
sig ner och går ensam en bit längre bort för att be. Lärjungarna
märker att han ber i vånda. För det Jesus skulle gå
igenom är nästan ofattbart för oss att förstå.
Jesus skulle bära alla mänsklighetens synder i sin kropp och
sona dessa synder genom att dö. Så var det bestämt från
skapelsens början. När vi tänker på det här så
inser man hur underbart det offer var som Jesus gjorde. Han bar alla mina
synder, alla mina onda tankar, ord och gärningar. Bara mina synder
tycker jag nog skulle vara tillräckligt illa för att Jesus skulle
må dåligt, men han bar alla människors synder genom alla
tider. Vi tänker i historien på de människor vi betraktar
som onda, också deras synder bar Jesus i sin kropp upp på korsets
stam. Han bar alltså inte bara synderna som begåtts utan också
de som skulle inträffa. Han sonade allt. Och om det nu är riktigt
som det står att han svettades blod, så vore nog denna stund
den rätta för just det. Bördan måste varit omänskligt
stor att bära. Att det var just Jesus, Guds Son och ingen människa
kallad av Gud, som skulle utföra denna gärning måste bli
helt klar i tanke på detta. Ingen annan än Jesus kunde klara
det. Alternativet för Jesus var nämligen inte så dålig
när det gällde honom själv. Han kunde tyckt att nu får
det vara nog, deras synder är för många, jag vill inte
bära dem. Då hade han återvänt till himlens härlighet
och det hade inte hänt honom någonting. Men jorden hade gått
under och hela mänskligheten i alla tider hade gått under. Ingen
av dem hade någonsin kommit till himlen utan fått dela samma
arv som djävulen och hans demoner.
Det var inte konstigt att Jesus bad att få
slippa. Men hela tiden återvände han till samma bön: ”Men
inte som jag vill, utan som du vill.” Han ödmjukade sig och blev lydig
intill döden, döden på ett kors. Han gjorde det av kärlek.
Precis så kom Paulus att skriva: ”Men Gud bevisar sin kärlek
till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.”
(Rom 5:8)
AMEN
Karl-Gunnar Svensson
Jag har skrivit en bok som heter: "Varför?
Funderingar om svar på svåra frågor?" Läs den
här på Internet!!!