|
33 |
Jesus stillar stormen |
Texten är hämtad från Mark 4:35-41, rättad 2009. Tonsatt 1989. |
1. En gång for de med båten ut på Gennesarets sjö.
Je-sus var så trött han lade sig att sova i aktern.
Solen lyste klart och det var under-bart.
Andra båtar följde med och allting var så skönt.
Då kom det en häftig stormvind över dem.
2. Och vågor slogs i båten och vinden blåste så hårt.
Båten fylldes utav vatten och de fylldes av rädsla.
Jesus sov i aktern, märkte ingenting
av den hårda vinden och av vågorna som slog.
Och de väckte Jesus upp och sa som så:
3. "Bryr du dig inte om att vi nästan alla förgås
i den stormby som har kommit och som nästan förgjort oss?"
Jesus vaknade och såg sig först omkring.
Såg hans lärjungar och såg på vinden och på sjön.
Och han hutade åt dem, sa: "Tig! Håll tyst!".
4. Och vinden lade sig och det blev då alldeles tyst.
Ingen våg och ingen vindpust fanns där längre till rädsla.
Och han sa till dem: "Vad är ni rädda för?
Har ni ingen tro?" Då blev de häpna och sa så:
"Vem är han som vind och vågor lyder blint?"
5. Men vi vet, det är Jesus! Han som har skapat allting.
Han som frälst oss från den onde och som ger oss av livet.
Likasom han den där gången räddade
sina lärjungar från att gå under i en sjö.
Den där gången då han tystade en storm.
Text: Karl-Gunnar Svensson, 1989